Aldrig ska man säga aldrig

Jag trodde äntligen att jag slutat strida med min pojkvän, men det verkar bara fortsätta.
Han påstår att jag endast vill strida med honom nuförtiden, men jag svär att det inte är så. Varför han inte tror mig försår jag inte, å det att han inte lagt märke till att det är han som mockar strid nuförtiden är enormt irriterande då han skyller på mig.
 Men är vi båda så pessimistiska att det inte mera går att vara överens, är det ett tecken på att vi bara inte bör vara tillsammans mera, är det tid för att ge upp?
Idag skulle vi träffas, fara till mina släktingar och grilla och senare fara ut med ett par kompisar. Nu fick jag meddelande att han inte är påväg ut någonstans idag. Hur känner jag mig då, övergiven kanske?
 Även om min kropp skriker att den inte orkar gråta varje kväll mera, och önskar att livet sku ta slut, kan jag inte stoppa mina känslor för honom. Men jag är rädd för att han lämnar mig, då han betett sig som han gör den senaste tiden. Ifall han lämnar mig, så rasar alla mina framtidsdrömmar ihop, och jag svär att aldrig mera "put my feelings out there",
och min dröm om att han verkligen är den jag vill gifta mig med...den skulle krossas. förstöras, och jag skulle aldrig våga drömma någonting igen.

Lifes too short.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0