TJ 180
En förkortning av Tänään jäljellä 180 päivää.
Har aldrig känt mig så ensam som idag. Det sämsta ögonblicket i mitt liv var att stiga på bussen idag och se honom stiga in i bilen och åka iväg. Jag hade lovat mig själv att inte gråta men när jag inte såg honom mer så kände jag hur det rann ner för kinderna. Armen skulle ha fått vänta ett par år, 2010 är ett såå viktigt år :(
Miss you. :(
Har aldrig känt mig så ensam som idag. Det sämsta ögonblicket i mitt liv var att stiga på bussen idag och se honom stiga in i bilen och åka iväg. Jag hade lovat mig själv att inte gråta men när jag inte såg honom mer så kände jag hur det rann ner för kinderna. Armen skulle ha fått vänta ett par år, 2010 är ett såå viktigt år :(
Miss you. :(
A new year, a new beginning, new fights.
Det var ett underbart nyår, allvarligt <3 Massor av god mat, min underbara älskling och massor raketer. Ett par raketer skrämde dock livet ur oss då de inte steg upp i luften utan small 2meter ifrån oss, fastsittande i snön.
Men som vanligt tog det slut för tidigt. 1.1.10 (jee härligt med en ny siffra!) så talade jag med en härlig vän, som jag känt i snart 2 år. Hon har en tom lägenhet i borgå, och den ska jag flytta in till så snabbt som möjligt! Mina föräldrar vet inget än, men de kan inte stoppa mig mer. De har styrt mitt liv så länge nu, att det fan ändå är min tur att stå upp för mig själv och bevisa till dem att jag klarar mig själv.
Nu är det bara ett par dagar kvar av mysande, skrattande, härliga söta stunder då man är rädd för att börja gråta när man ser honom i ögonen, för man kommer sakna honom så enormt. Den elfte januari, försvinner han in i armen. Jag har ingen aning om hur jag kommer att kunna somna på nätterna.. Det kommer gå flera veckor förrän jag ser honom igen, då första gången de far in så kommer de int ut på minst två veckor. Men den dagen han kommer ut.. ah :')
Jag längtar.
Men som vanligt tog det slut för tidigt. 1.1.10 (jee härligt med en ny siffra!) så talade jag med en härlig vän, som jag känt i snart 2 år. Hon har en tom lägenhet i borgå, och den ska jag flytta in till så snabbt som möjligt! Mina föräldrar vet inget än, men de kan inte stoppa mig mer. De har styrt mitt liv så länge nu, att det fan ändå är min tur att stå upp för mig själv och bevisa till dem att jag klarar mig själv.
Nu är det bara ett par dagar kvar av mysande, skrattande, härliga söta stunder då man är rädd för att börja gråta när man ser honom i ögonen, för man kommer sakna honom så enormt. Den elfte januari, försvinner han in i armen. Jag har ingen aning om hur jag kommer att kunna somna på nätterna.. Det kommer gå flera veckor förrän jag ser honom igen, då första gången de far in så kommer de int ut på minst två veckor. Men den dagen han kommer ut.. ah :')
Jag längtar.
